Krockade i veckan med en stressad halvspringande producent i det underjordiska kulvertsystemet som binder samman Sveriges Radio och Sveriges Television på Gärdet i Stockholm. Högen med cd-skivor avslöjade vad för slags sprinterlopp det var fråga om.

Jag känner igen det så väl; redigeraren har tagit en kvarts kafferast samtidigt som producenten ska försöka fixa rätt stämning i tv-inslaget. Snabbt samtal till grammofonarkivet; "ja, jag behöver någonting lågmält, något enstaka instrument bara, kanske som skrapar eller raspar, lite mystiskt, nej inte för mystiskt, kan jag komma men en gång? Nej jag kan inte vänta till efter lunch, går det om tjugo minuter?"

Sju cd-skivor i en plastpåse. Snabb genomlyssning. Fyra album helt fel. Lite väl mycket ambient på två, men ett par intron på den sista cdn kanske går att loopa. Vi testar. Vilken tur. Ett spår funkar någorlunda. Inte alls den stämningen som vi tänkte oss, men att springa en runda tillbaks till arkivet, nej det finns inte på kartan.

Jag undrar om alla dessa springande producenter, reportrar och redigerare i kulvertsystemen på Gärdet har lika svårt att prata musik som jag alltid har haft? Om det ändå fanns en parlör! En sammanställning av de 100 vanligaste beställningarna i grammofonarkivet. I väntan på att en sådan författas så försöker vi att göra vår egen här.

Sorglöst, gränslöst eller undanglidande

Rytm, puls och percussiva element kan skapa spänning, rörelse och tidslinjer. Vanliga ingredienser när man lägger musik till bilder. Droner och ljudmattor bygger rum av ljud som fungerar som ett sammanhållande golv. "Sliding universe" är ett nytt album som befinner sig mittemellan dessa storheter. Just det att toner och harmonier glider över i nya i ett gränslöst tillstånd kan skapa känsla av sorglöst, ryggradslöst. Kan också gå åt gränslöst mellan lyckligt och galet. Nedan en slirig titel som skulle kunna vara sorglös. Glid gärna runt och lyssna på resten av albumet.

"Arranged static rooms" är ett album som innehåller titlar som ligger i gränslandet mellan musik och ljud. Rum som i olika grad musikaliserats. Transparenta rum med själfulla ljud eller oljud. Nedan en titlel ur albumet.

Ny release och nytt år på Undertoner. "Taxitracks" är ett album som är rätt tillbakalutat med beats som befinner sig mellan förfest och sen natt i stadsmiljö. På väg till patryt, drömmen om att vara på ett, mitt i en baksäteskysss eller bara besvikelsen efter misslyckad fest. Lyssna nedan på ett spår ur albumet.

Borduntonen har gamla anor. Säckpipans klang bygger på användandet av en ständigt ljudande grundton en så kallad bordun. I modern rock och elektronisk musik används denna tonalitet men då används det engelska ordet drone. Dronen är också ofta använd vid ljudläggning av tv-inslag och liknande. De långa ljudflaken skapar då en intensitet och fördjupar bilden samt att dessa ljudmattor är tacksamma att lägga speakertexter till. Här nedan ett exempel på en sådan drone.

Marknaden är full av högpresterande och välljudande musik. Betydligt svårare är då att hitta det skeva, lite hempysslade och fulsnygga ljudspåren. Detta album försöker hitta in i det mest privata i musikskapandet. Så som det lät innan nån blev upptäckt, innan pianot blev stämt. Eller kanske som det lät i bilen med familjen hem från Tyskland. Inget är som första gången. När man ostört fick slammra på en trumma. När man med en maraccas i varje hand dirigerade fram godispåsen ur skafferiet eller släppte de små cymbalerna med röda knoppar i sidan så att minst en i familjen var övertygad om att nåt dyrt gått sönder. Kanske en glimt av de första stapplande stegen i replokalen. Omgivningens tålamod är kulturens vagga. Det naiva, nyfikna sökandet är detta albums innersta kärna. Lyssa nedan på ett av ljudspåren.

Vilken musik fördjupar en bild, ett inslag utan att det tar över. Vad fångar intresset och suger in tittaren men lämnar tolkningen fri. Vissa teman fungerar under olika sorters bilder och inslag. Är det därför man så ofta hört loopade intron från Massive attacks Angel och Tear drop i olika tv-inslag, senast i fredags i ett kulturprogram i SVT. Det måste vara två av de absolut mest stimmade låtarna. Varför är den så flitigt använd? Måste vara kombinationen av dov lätt oroväckande puls med glittrande övertoner på neutral mark. MÄKTIGT, AVTRUBBAT, GRYENDE och PULS.

Hur många gånger har man inte letat efter ett entonigt skrap. Ingen stämning, ingen känsla, bara en inspelad ganska monoton ljudupptagning. En klangbotten, ett bindemedel, en ljudtapet mot vilken berättelsen framträder tydligare. Dwayne Sodahberks intro i Bird Bones är en AVTRUBBAD lite skev variant som säkert lätt låter sig loopas. Trummaskinen och vintagefavoriten Rythm Ace från 60-talet genererar väl kanske inte vad man normalt skulle kalla en ljudtapet, men fungerar utomordentligt bra för att skapa en lättsam puls med kitschigt underton.

Hur illustreras tystnad tydligast? Jo, genom ljud som man bara kan höra i en tyst omgivning. En sticka som faller på ett golv. En hostning som hörs genom väggarna i ett hyreshus eller en syrsas spelande i natten. Dessa ljud illustrerar en tyst omgivning. Det bästa sättet att ge ett ljud hög volym är att sätta det i relation till ett mycket svagt ljud. Det starka får sin kraft i det veka som förebådade det. De små och svaga ljuden är grunden till både det mycket tysta och det mycket bullriga.